På gott och ont?
Har alltid trott gott om folk. Man vill ju liksom tro att människor är goda och vill gott...Men den illvilja, girighet och trångsynthet jag möter mellan varven gör mig både förbannad och ganska illamående! Är det meningen med livet verkligen; jag, mitt och min, sköt dig själv och skit i andra? Dom och vi? Är verkligen världen bara uppdelad i lortar och pannkakor, härifrån eller därifrån?! Är det på nått vis inne att vara en misstänksam och sluten person utan känsla för, empati och medmänsklighet? Nää, den flugan skiter jag då så fall i! Jag kommer då att fortsätta vara den jag är! Där jag vågar bjuda på mig själv, bryr mig om andra och törs släppa in folk i mitt liv oavsett lort, pannkaka, härifrån eller därifrån. Visst, jag har oxå tappat tron på människor, blivit sviken och besviken i massor och har slutat kasta pärlor år svin. Men trots det kommer jag fortsätta tro det bästa om folk, tills de bevisar motsatsen. Det ska nog till en hel del, innan bron till mig har brunnit ner för gott...Girighet, illvilja och obefogad misstänksamhet byggd på okunskap får mig däremot tamejsatan att brinna av!
Over and out!
